Europas klimatregler

Europas klimatregler

För att diskutera Europas klimatregler måste man börja med en förståelse för hur Europeiska unionen fungerar. Europeiska rådet består av statscheferna eller statssekreterarna för medlemsländerna tillsammans med Europeiska rådets ordförande och Europeiska kommissionens ordförande. Den anger de övergripande politiska riktningarna och prioriteringarna. Europeiska rådet är inte ett lagstiftande organ och kan därför inte förhandla om eller anta lagar. Den fastställer den övergripande klimatpolitiken inom EU som helhet. Europeiska kommissionen ansvarar för att föreslå lagstiftning och verkställa EU-lagar. Lagstiftning som föreslagits av Europeiska kommissionen måste sedan godkännas av Europeiska unionens råd och Europaparlamentet för att bli lag.

Den europeiska klimatlagen är lagstiftningen som sätter ramen för EU: s klimatrelaterade lagstiftning för de kommande 30 åren. Bestämmelserna i klimatlagen ger en plan för hur man uppnår Parisavtalets mål. En av de viktigaste förutsättningarna är juridiskt bindande minskning mål. Med andra ord, det undertecknar netto utsläppsmålen i lag. Den 11 december 2020 godkände Europeiska rådet ett bindande mål för Europeiska unionen om en inhemsk nettominskning på minst 55% av utsläppen av växthusgaser fram till 2030 jämfört med 1990.

Den 28 juni 2021 antog Europeiska unionens råd den europeiska klimatlagen. Den europeiska klimatlagen inrättar en europeisk vetenskaplig rådgivande nämnd om klimatförändringar. Styrelsen kommer att ge oberoende vetenskaplig rådgivning och producera rapporter om EU-åtgärder och klimatmål. Den kommer att övervaka deras efterlevnad av den europeiska klimatlagen samt EU: s internationella efterlevnad av Parisavtalet. Nämnden ska bestå av 15 vetenskapliga experter av olika nationaliteter och kompetensområden.

Mål

Europeiska unionen har ett kortsiktigt mål om klimatneutralitet när det gäller utsläpp av växthusgaser och ett långsiktigt mål om negativa utsläpp. Slutmålet är att Europeiska unionen ska vara klimatneutral 2050. Det betyder inte att det inte kommer att finnas några utsläpp efter 2050. Istället betyder det att ekonomin inte kommer att producera mer växthusgasutsläpp än den tar bort från miljön. Europeiska unionens yttersta mål är negativa utsläpp efter 2050. Men för att EU med alla sina 27 länder ska nå målet måste det minska utsläppen från förorenande sektorer. Dessutom måste EU-länderna investera i grön teknik och skydda den naturliga miljön.

Kritik och kontroverser

Kritik och kontroverser

Som man kunde förvänta sig är EU:s medlemsländer inte alla överens om hur de nya lagarna skulle genomföras. Polen och Ungern får till exempel det mesta av sin energi från koleldade anläggningar. Eftersom dessa släpper ut relativt stora mängder växthusgaser enligt de nya europeiska klimatreglerna skulle de avvecklas och ersättas med grön teknik. Både Polen och Ungern hävdar att processen att byta till ny teknik skulle skada deras nationella ekonomier allvarligt. Ändringen till en ny, grönare energisektor kan dock skapa nya arbetstillfällen även om den eliminerar gamla.

Många klimataktivister är mycket kritiska till den europeiska regleringen. De säger att målen inte är tillräckligt ambitiösa och att schemat för att nå målen tar alldeles för lång tid. Också i sin nuvarande form prioriterar lagen utsläppsminskningar framför borttagningar. Men både är nödvändiga. I europeiska länder finns det starkt populärt stöd för att vidta åtgärder för att motverka klimatförändringarna. Problemet är en svag politisk vilja kombinerad med multinationella företag som försöker påverka lagarna till deras fördel.